har fått en anonym komentar igen då. Så blir att svara i ett inlägg. Kanske är bäst så så slipper ni fråga igen!

Jag ska försöka få det så kort som möjligt.

Men kan börja med att skriva att allt började för 12 år sedan. Då pappa drabbades av en lungsjukdom. Men den gick att hålla i schack nästan tabort. Vi visste ju att hal aldrig skulle bli frisk men han kunde bli bättre och det blev han. Han behövde inte äta mediciner och sånt efter ett tag.

Sen hösten/Vintern 2008 fick han en kraftig hosta och smärta i bröstet. Han gick fram och tillbaka till sin läkare men han sa att pappa hade fått hosta och muskelinflammation. Så han skrev ut slemslösande hostmedicin och sa " ta två alvedon och ipren så ser du att du blir bättre". Pappa kom hem och gjorde som han sa. Men det blev inte bättre så han återvände än en gång men läkaren sa samma sak. Tillslut orkade pappa inte längre han ville ha hjälp så han åkte till ett annat sjukhus till en annan läkare där hittade dem en massa vätska i lungorna som hans egna läkare inte hittat. Dem tömmde honom på nästan  2 liter vätska. I veckan!

Det va i slutet av februari 2009 jag träffade min pojkvän va också i slutet av februari 2009 vi fick veta att pappa hade fått cancer i lungorna!

Han blev sjukskriven. Men ville inte tappa hoppet han försökte verkligen vara så mycket pappa och make som möjligt med det va tungt. Han gick på innebandy trotts att han inte orkade. Han blev tvungen att göra en mindre operation för att göra ett test ( Det har en otroligt konstigt namn som jag inte ens tänker försöka stava till). Under den operationer fick han lågt blodtryck och svimmade av. Efter det kom han hem med CPAP apparat! En syrgas maskin och 15 meter slang! Låg slangar i hela lägenheten. Han bodde inne i min systers rum för det va närmast till kök och toa!

Han gick på cellgift behandling och dagen efter första va han lite starkare en alla andra dagar. Han ville sitta ute på förstekvisten och dricka kaffe. Vi alla fick upp ett hopp igen! Men hoppet nästan dog ut dagen efter.

påsk. Stjärntorsdag. Pappa ligger på sjukhus och jag sitter på gymmet och tänker. Jag är förskyld. Betyder att jag inte får hälsa på min pappa. Det gör ont! Jag tänker att något måste jag göra. Så jag startar en insamling på CANCERFONDEN ni hittar den HÄR.

16 april. Minnet jag har är att jag mamma och min syster ligger i min säng och kollar på "juno". Mammas mobil ringer. det är en läkare som säger att pappa har blivit sämre och att vi måste komma! Mamma packar in mej, syser och hunden i bilen. Påväg dit messar jag min pojkvän att jag är påväg!
mamma skakar och gråter hela vägen. Till och med hunden märker att något är fel.
Vi kommer in till sjukhuset. Då ska han snart ner på röntgen! jag och flisan får varsin sjukhus säng att försöka sova i men det går inte. Bestämmer oss för att spela yatsy.
Strax efter kl 3 åker han ner på röntgen. men allt ser bra ut skönt. Jag och syster kan äntligen somna några timmar.
Kl 6 vaknar vi bestämmer oss för att gå ut med hunden! måste flisan på toa. Hon går i på toan som är pappas rum!
bara några minuter senare börjar mamma att skrika! Och varenda sjuksköterska kommer!

Sen vill jag inte komma ihåg så mycket mera!
Men han dog runt 7 på morgonen En solig fredag i uppsala den 17 april 2009.
Det tog alltså 5 veckor från att vi fick reda på cancer tills han avled!
Han blev 42 år gammal och bakom sig lämnade han en Fanstastik fru ( alltså min mamma världens bästa) och 3 otroliga döttrar. 
Och vi saknar dej pappa varje dag! 
Finns så mycket jag vill prata med dej om, Finns så mycket jag vill att du ska veta. Mycket du ska hjälpa mej med. 
varför just du ?  


bara så ni vet så va det väldigt jobbigt att skriva detta så jag hoppas att ni tänker läsa